0

Krönika: Varför hamnar AP-fonderna allt oftare i blåsväder?

I dagarna släppte organisationerna Swedwatch och Latinamerikagrupperna en rapport, där de visar att tre gruvbolag som AP-fonderna investerat i kan kopplas till miljöproblem och kränkningar av mänskliga rättigheter i Sydamerika. Slutsatsen av rapporten, utöver att påvisa ett allvarligt läge i gruvorna, är att statens etiska riktlinjer till AP-fonderna bör skärpas.

Den här krönikan ska inte – rubriken till trots – handla om att AP-fonderna eventuellt tar etiska snedsteg i sina placeringar. Det som är intressant att notera här är istället varför en organisation som Latinamerikagrupperna ens har AP-fonderna på kartan? Sedan när har en sådan organisation brytt sig om vad de statliga pensionsfonderna sysslar med?

För några år sedan hade det troligen varit självklart att måltavlan för kritiken skulle vara gruvbolagen, men något har hänt. Nu är det allt som oftast finansiären, kapitalplaceraren, som får klä skott för de oegentligheter som inträffar.

Inte så att investerare anses mer skyldiga än de som utfört de egentliga överträdelserna, men det är investerarna som väljs ut som föremål för kritik i rapporter (av den typen som nämns ovan) som förstås är tänkta att nå massmedia.

Det beror troligen på två saker:

Det ena är att ideella intresseorganisationer har insett att kapitalägare sitter i en unik position att påverka företag i olika riktingar. Investerare har tillträde till styrelserummen och bolagsstämmorna, och de kan alltid hota med att sälja sitt innehav om de inte får sina krav på socialt och miljömässigt ansvarstagande tillgodosedda. om investerare känner ett tryck från omgivningen att ett portföljbolag inte agerat på ett ok sätt så kan de i sin tur sätta igång ett påverkansarbete, och hävstången för organisationen som vill påverka bolaget blir så mycket större än om de enbart riktar sin kritik direkt till företaget. Strategin att rikta ljuset mot investerare kan alltså hjälpa till att höja fler röster för samma fråga.

Det andra gäller AP-fonderna, som på sista tiden figurerar titt som tätt i media med anledning av sina etiska överväganden. AP-fonderna förvaltar allas våra pensionspengar, och det kan vara medialt smart att lyfta fram just de fonder vars verksamhet till stora delar vilar på svenska folkets förtroende. Det är klart att ”svensson” blir upprörd när det visar sig att hennes pensionspengar, som hon dessutom inte kan flytta till en annan fond om hon inte är nöjd, medverkar till att människor dör och miljön förstörs.

I en forskningsartikel för några år sedan beskrev jag hur Amnesty försökt påverka företags människorättsarbete genom att köpa en aktie i ett antal bolag för att på så sätt få tillträde till bolagsstämman, där de kunde ställa kritiska frågor. Min gissning är att vi kommer att få se mer av den sortens aktioner framöver, tillika fler rapporter av det slag som nämns i artikelns inledning.

Det betyder inte att investerare och rättviseorganisationer står i opposition till varandra. Tvärtom, så är ju hela idén här att de strävar åt samma håll, nämligen att påverka företag att ta mer ansvar. AP-fonderna och deras kollegor i finansbranschen har med andra ord all anledning att försöka knyta vänskapsband med den ideella sektorn, om de vill förena sina krafter och kombinera sina olika färdigheter och egenskaper för att försöka påverka bolag att sträva mot en hållbar utveckling.

/ Emma Sjöström

Filed in: KRÖNIKA

Recent Posts

Bookmark and Promote!

© 3756 HÅLLBART KAPITAL. All rights reserved. XHTML / CSS Valid.
Proudly designed by Theme Junkie.