0

Skärpning! Experten ryter till om svenska bolags korruptionsarbete

Det ligger potentiella korruptionsskandaler som bara väntar på att brisera i många svenska bolag, och det är hög tid att bolagen vaknar upp. Det menar Nina Farrahi, Head of Corporate Risk & Compliance på advokatbyrån Vinge. Hållbart Kapital har träffat henne för en pratstund om vad investerare i svenska bolag bör oroa sig för just nu.

- Nu är det allvar. Svenska företag måste steppa upp sitt anti-korruptionsarbete. Jag är orolig för att de inte är rustade för den nya miljön som nu råder. Man har ju länge pratat om att nu är det rätt klimat, nu är det mer fokus på korruption och anti-korruptionsarbete, men nu är det verkligen skärpt läge.

En viktig anledning till det är att amerikanska, brittiska och andra utländska myndigheter har intensifierat jakten på korruptionsbrott över hela världen, menar Nina Farrahi.

- Skandinaviska bolag ska inte tro att de är bortom amerikanska myndigheters räckvidd. Jag var på en konferens i Köpenhamn om antikorruption i december, där personer från FBI deltog och de uttryckte det såhär: ”We are coming after you”. Det är lite den inställningen de har. Det finns anledning att verkligen ta det här på allvar.

Statistiken talar dessutom sitt tydliga språk.

- Om man tittar på listan över de fem högsta böterna som har utdömts för brott mot den amerikanska federala anti-korruptionslagstiftningen, FCPA, så ser vi bara ett bolag som är amerikanskt. Tittar du på topp-10 så är det bara två amerikanska bolag. Brottet kan ha begåtts var som helst i hela världen. I princip kan det räcka med att du har gjort en transaktion och betalat mutan i amerikanska dollar, utan att ett amerikanskt bolag är inblandat. Då kommer Department of Justice eller FBI och knackar på dörren. För om du betalar i dollar behöver pengarna ofta förmedlas via ett bankkonto i en amerikansk bank, och då anser de sig ha jurisdiktion.

Även den brittiska lagstiftningen har långa armar.

- För Englands del kan det räcka att du har någon form av verksamhet i England. Det kan vara en filial, ett försäljningskontor eller en agent. Många av våra svenska bolag lever av export och stor verksamhet pågår utanför Sverige, så det är därför den aktivitet som pågår hos utländska myndigheter blir relevant för svenska bolag.

Nina Farrahi påpekar att flera skandinaviska bolag blivit svartlistade hos Världsbanken till följd av korruptionsbrott.

- Världsbanken har höga krav på att de medel som lånas ut används för avsett ändamål och agerar kraftfullt när det förekommer någon form av oegentligheter i projekt som de finansierar. Världsbanken kan svartlista sådana företag, vilket betyder att företaget inte får delta i projekt som Världsbanken är med och finansierar. Deras lista över svartlistade bolag påminner om FCPAs topp-10 lista. Tittar du på listan över bolag som svartlistades 2015 så är det nästan inga amerikanska företag, och tittar man på listan över en längre period är det tydligt att bland svartlistade skandinaviska bolag är det svenska bolag som leder ligan.

Nina Farrahi, Head of Corporate Risk & Compliance på advokatbyrån Vinge

Samtidigt ökar trycket på europeiska bolag att visa resultat inom antikorruptionsarbetet i och med nya juridiska krav.

- Den kommande lagstiftningen med anledning av EU-direktivet om redovisning av icke-finansiell information kommer förmodligen att innebära att ungefär 2,000 svenska bolag från och med 2017 ska kunna beskriva väldigt detaljerat och väldigt tydligt och klart vad de har för risker inom ESG, inklusive anti-korruption, beskriva vad de har för strategier för att motverka och minimera sådana risker, och beskriva resultatet av sin strategi.

Den vanliga hållbarhetsredovisningen kommer i många fall inte att räcka till för att uppnå detta, menar Nina, eftersom det nu krävs konkreta beskrivningar, och uppföljning av efterlevnadsprogrammet på ett annat sätt än man kanske traditionellt gör i hållbarhetsredovisningar.

Hon är orolig för att många bolag inte har resurser och rutiner på plats för att kunna möta de här utmaningarna.

- Ett bra anti-korruptionsprogram innehåller policy, rutiner och riktlinjer; kontroll och övervakning; ledarskap och utbildning; och verktyg och system. Det vi ser i vårt arbete är att man oftast saknar en hel del av det här. Bolagen är duktiga på policy och dokument, och man har också utbildning. De svenska bolag som råkar illa ut, i de här fallen som vi läser om i media, säger sällan ”hoppsan vi hade ingen anti-korruptionspolicy”. Utan de har ju ofta en uppförandekod eller en anti-korruptionspolicy. Och de har utbildningar. Ändå är de jätteförvånade när olyckan är framme. Man kopplar ofta incidenten till enskilda individer. Att ”det här var den mänskliga faktorn”, eller ”vi kan ju inte kontrollera en enskild medarbetare hur långt som helst”. Men det är ju något på systemnivå som brister. Min huvudpoäng är: låt oss slå hål på myten om uppförandekoder och anti-korruptionspolicys. För det verkar finnas en övertro på de här pappersprodukterna.

Hållbart Kapital undrar om ett problem kanske kan vara att om medarbetare är hårt pressade att nå vissa resultat, och dessutom inte är helt trygga med att de får förståelse om de flaggar för korruptionshändelser till sina chefer, så är risken är ganska stor att till exempel givande och tagande av mutor bara fortsätter?

- Det där är en jättebra fråga som du tar upp, och jag tror att det kommer att bli en het potatis i den allmänna debatten, så småningom. Ingen vågar ta tag i den på en konkret nivå än. Därför att det finns en tydlig intressekonflikt här. När din bonus är baserad på hur mycket du säljer, så är det klart att du gör allt som krävs för att sälja så mycket som möjligt. Det är inte så konstigt. Så det måste man ju verkligen ta på allvar.

För en investerare som vill göra en riskbedömning gäller det med andra ord att kunna ställa rätt frågor för att fånga upp den verkliga risken för korruption i bolagen. Nina tycker överlag att investerare har blivit duktigare med åren.

- Om man ska ge dem lite cred så var finansiella investerare tidiga med att förstå vikten av att analysera korruptionsrisker i sina investeringar och de har utvecklat sina metoder under åren.

Vad bör då en investerare särskilt tänka på?

- Det som är viktigt, för att gå tillbaka till myten om uppförandekoden, är att en desktopstudie räcker inte. Se bortom den där papperstigern och fokusera riskanalysen på att skaffa dig en bild av vad som pågår bortom den där policyn och det faktum att man har haft utbildning. Gör man en kvalitativ bedömning av de processer och rutiner man har på plats inne på bolaget? Hur ofta gör man interna kontroller? Vilket mandat och vilka resurser har de som gör de interna kontrollerna? Och vilken kompetens har dem när det gäller att identifiera varningsflaggor? Jag ser väldigt ofta i mitt arbete att man har bestämt sig för en nordisk modell för internkontroll, eller för sitt anti-korruptionsprogram, som man tillämpar enhetligt inom hela koncernen. Men någonstans måste man inse att den nordiska modellen inte passar i alla länder. Det finns skillnader, inte minst kulturella, som man inte får bortse från och som har en betydelse för hur framgångsrikt ett anti-korruptionsprogram implementeras. Det kan till exempel gälla hur du som chef interagerar med dina medarbetare, med dina underställda medarbetare, och hur man får ut budskap till sina anställda. Om vi pratar visselblåsarskydd i Kina, eller i Ryssland, så måste man komma ihåg att i dessa länder är anställda inte bekväma med att ange sina chefer. För att få dem att faktiskt blåsa i visselpipan när något går fel så måste du motivera dem på ett annat sätt än du gör hemma i Sverige.

Nina tycker inte att någon särskild bransch sticker ut som särskilt duktig på anti-korruptionsarbete.

- Nej, inte riktigt, men däremot är det så att de bolag som har gått på någon form av mina och har haft någon form av allvarligare incident har fått lära sig läxan den hårda vägen, och de är ledande på området tycker jag, i alla fall av det jag ser i mitt arbete.

I december 2015 skrev Nina Farrahi tillsammans med en kollega en debattartikel i Svenska Dagbladet, där de menade att anti-korruptionsarbetet till och med vara en kostnadsbesparing. Samtidigt menar Nina Farrahi att i vissa fall måste man snarare ta en kostnad för att klara sig runt ett korruptionsproblem.

- Ja, alltså låt oss sluta säga att hållbarhet är lönsamt. Det är inte det, i vart fall inte kortsiktigt, utan det är en investering. Men en kostnadsbesparing, som vi skrev om i artikeln, blir väldigt tydlig om man tittar på bötesbeloppen. Det är ju pengar som försvinner ur bolaget och som i slutändan påverkar bolagets värde. Lönsamhet kan visa sig på olika sätt. Om man pratar med bolag som har ett väl genomtänkt hållbarhetsarbete så säger de till och med att de ibland upplever att de har en konkurrensfördel just på grund av sitt gedigna efterlevnadsprogram. Det finns alltså bolag i världen som hellre jobbar med sådana bolag.

Nina Farrahis generella råd till bolagen är att jobba preventivt.

- När en korruptionsincident rullas upp hamnar bolaget i ett tillstånd som kan liknas vid en corporate heart attack. Dels måste man utreda det som hänt och hantera det, och dels behöver man eventuellt göra sig av med personer inne på bolaget. Samtidigt vill man snabbt sätta ett program på plats. Det är väldigt tufft att göra allt det i en miljö där folk är väldigt rädda och oroliga och det är väldigt turbulent. Så det är mycket bättre att etablera ett väl genomtänkt program innan olyckan är framme. De bolag vilkas anti-korruptionsprogram kommer att bli en framgångssaga är sannolikt bolag som är proaktiva.

Filed in: ALLMÄNT, INTERVJU Tags: ,

Related Posts

Bookmark and Promote!

© 3193 HÅLLBART KAPITAL. All rights reserved. XHTML / CSS Valid.
Proudly designed by Theme Junkie.